Förra sommaren och hösten tog jag några stora kliv mot att leva mitt liv mer som jag själv vill.
Inte som jag har trott att jag vill leva.
Inte som andra har förväntat sig att jag ska leva.
Istället har jag letat efter vad min inre röst säger.
Vad är min uppgift? Vad är mina passioner? Vad vill jag göra mer av, och vad står i vägen för att komma dit?
Som verktyg för att komma närmare mig själv har jag använt mig av minimalismen.
Vad jag först och främst har behövt på min inre resa är tid. Tid att fundera och känna efter. Tid att låta beslut sjunka in. Jag är introvert, alltså en person som utvecklas av att tillbringa mycket tid i ensamhet, och tystnad och ro är helt nödvändigt för att jag ska komma någon vart med någonting. En vanlig missuppfattning är att introverta personer är blyga, tråkiga och inåtvända. Det behöver inte alls vara så; många av oss introverta kan också vara mycket sociala och tycka om att stå i rampljuset, men vi har ett väldigt rikt inre liv att falla tillbaka på och behöver därför inte så mycket bekräftelse utifrån.
Det finns mycket inspiration om minimalism att hitta i böcker, poddar, filmer och på nätet. Jag har främst använt mig av metoderna som The Minimalists (Joshua Fields Millburn och Ryan Nicodemus) berättar om i sina böcker, sin film och på sin fullmatade webbsida www.theminimalists.com De berättar om fem områden att lägga sin energi på:
1. Hälsa
2. Relationer
3. Passioner
4. Personlig tillväxt
5. Bidragande
När det gäller hälsa har jag jobbat mycket på att få bort stressen i mitt liv för att få bukt med de stressrelaterade problem som den har lett till. Jag har försökt få in mer rörelse i mitt liv: yoga, promenader, simning i havet och cykelturer, men jag skulle kunna göra ännu mer på det området. Jag har förändrat matvanorna till det bättre och har lärt mig mycket mer om näring och vilka kosttillskott jag behöver. Vi bakar numera allt matbröd och lagar all mat från grunden hemma. Jag mediterar gärna dagligen om det går, jag övar på att andas rätt och jag har ett eget litet naturapotek med salvor, olika medicinska tesorter, eteriska oljor och annat som helt har fått ersätta all konventionell medicin hemma. Jag jobbar med att förebygga problem och gå till grunden med deras orsaker istället för att bara ta bort symtomen. Jag tar inget hormonellt preventivmedel utan använder mig av en naturlig metod, vilket gör att jag följer min naturliga menscykel och har lärt känna min kropp på ett helt nytt sätt – och jag drar nytta av de hormoner min kropp producerar och som jag behöver på många sätt, inte alls bara för reproduktionen!
Positivt tänkande har jag fått jobba hårt med. När jag känner mig trött och tyngd hamnar jag lätt i negativa tankespiraler. Å andra sidan har jag lätt för att känna vardagslycka och harmoni också. Jag kan bli glad för de små detaljerna som ingen annan ser och gapskratta åt roliga saker som ingen annan förstår. Så det gäller att inte sjunka ner i de där djupa dalarna då jag gör livet svårare för mig än vad det är. Jag försöker t ex att tänka tre positiva tankar för varje negativ, så stannar den positiva känslan kvar och har vunnit över den negativa. Jag upprepar vackra och positiva ord, t ex ”Jag är ljus” eller ”Jag är lycka” under flera minuter (en variant av Sanna Ehdins Happy Heart-metoden).
Relationer, där finns det verkligen mycket att fundera över. Jag har delat in mina relationer i tre grupper – familjen och de närmaste vännerna i grupp 1, övriga goda vänner och släktingar i grupp 2 samt övriga bekanta i grupp 3. Grupp 1 ska man ägna all sin tid åt. När de har fått sitt, är det dags för grupp 2 att få lite uppmärksamhet. Grupp 3 behöver man över huvud taget inte ägna någon tid åt utöver det som artigheten och omständigheterna kräver.
Kanske har du personer i ”fel” grupp? Relationer som är ojämlika och fungerar dåligt? Eller har du någon person som du gärna skulle vilja lära känna bättre och flytta upp till en högre grupp?
Relationer där du inte får något tillbaka av det du ger, eller som får dig att må dåligt, är det bäst att flytta ner i grupp tre eller i värsta fall avsluta helt.
Vid närmare eftertanke, är det många som ger det mesta av sin dyrbara tid åt grupp 3 – ytligt bekanta, grannar, arbetskamrater, kunder, föreningsmedlemmar osv. Människor lägger ner otaliga timmar på att interagera på sociala medier med personer som de aldrig träffar eller hör av på annat sätt. Man är med i olika forum och grupper och ger råd och skriver långa kommentarer till främlingar. Allt medan man omedvetet försummar dem som står en mycket närmare…!
Inte förrän jag känner mig nöjd med att ha umgåtts med mina närmaste i grupp 1, ringt dem, förvissat mig om att de inte behöver mig, kan jag ge tid åt grupp 2. Grupp 3 som sagt… ingen tid alls, förutom det som stunden kräver.
Jag ser till att alltid ha tid för familj, föräldrar och de närmaste vännerna. Även när de inte har tid för mig, så vet de att jag finns. Det är en del av mitt livsval och det är så jag prioriterar. Vardagstiden tillsammans med familjen betyder allt: vid matbordet, på kvällspromenaderna, vid te-stunden. Jag har alltid tid när mina närmaste vänner vill prata.
Att upptäcka sina passioner eller drivkrafter, och se till att få in mycket mer av dem i sitt liv, är en stor del av minimalismen. Mina passioner är skrivande, att vara frilansmusiker, att komponera musik, att åka runt och titta på fyrtorn, att gå på konserter med levande musik, att resa, hälso- och livsstilsfrågor, djur, att läsa och att självhushålla. Mitt mål har varit att dels kunna jobba med (och få betalt för) fler av mina passioner, dels att få in mer av passionerna i vardagen, helst varje dag. Det händer inte av sig själv och kräver lite planering. Men idag har jag faktiskt blivit både skribent, frilansmusiker och kompositör vilket genererar en del inkomster, både direkta inkomster och passiva (d v s jag får betalt i efterhand för jobb som redan är gjort, t ex royalty från musik utgiven på förlag). Och de passioner som jag kanske inte kan få betalt för, försöker jag också få in mer av i mitt liv.
Personlig tillväxt handlar om att utmana sig själv, att höja ribban lite varje dag, i det man tar sig för. Att gå utanför den bekväma zonen och våga växa som människa. Jag har gjort en speciell lista för det med utmaningar som jag behöver jobba med. Det kan t ex handla om att få tillräckligt med självförtroende för att sluta gå till frisören och istället våga att klippa hela familjen hemma, eller att bli bättre på att se människor i ögonen och le emot dem.
Bidragande står för att ge av sin tid, istället för att köpa sig fri med pengar. Jag skänkte tidigare pengar varje månad till olika organisationer. Det gör jag fortfarande ibland, men framför allt försöker jag att bidra med mig själv och min tid till olika ideella projekt. I mina barns waldorfskola finns det mycket att göra och jag har under ett års tid suttit i styrelsen för Föräldraföreningen, där vi jobbar för barnens trivsel och för att ge familjerna olika mötesplatser så att det sociala livet på och omkring skolan främjas.
För att nå fram till det som är viktigt måste annat röjas ur vägen. Jag har blivit tvungen att rensa upp i min ekonomi och ta kommandot över den för att kunna styra in den på en ny väg med ett större sparande och ett mindre slösande. Jag har gjort stora rensningar bland mina saker för att slippa leva med tyngden och stressen från prylar som ska införskaffas, tas om hand och till sist kastas och sedan köpa nytt igen. Jag har valt bort några aktiviteter för att få mer tid – det har bl a inneburit att jobba mindre på mitt vanliga arbete och sätta upp regler för mina användning av dator och mobil (tv har jag inte tittat på de senaste fem åren, så det var inget jag behövde välja bort).
Om man ska summera den här resan hittills, så har det varit väldigt spännande och det har också varit ganska kämpigt ibland. Det har hänt så otroligt mycket inom mig att jag hade kunnat skriva den här bloggen full bara om det. Trots att det har varit jobbigt många gånger har jag aldrig ens varit i närheten av att ge upp, för det här är ju vägen till mitt sanna liv. Det är så här jag vill leva, i harmoni med mig själv, min kropp, mina relationer och min omvärld. Det går alla gånger att leva ett alldeles utmärkt liv utan att bli minimalist, utan att fundera över naturliga menscykler eller kosttillskott, utan att baka sitt eget bröd eller fundera över vilka grupper ens relationer tillhör. Men jag kan inte det. Och jag ville berätta om just min minimalistiska resa, och kanske finns det något i den berättelsen som kan inspirera någon annan till att göra en förändring. För det är ju vad livet är. Förändring.